Inatt vaknade jag till av en rädd Dani som ropade på mig. Katten fick ett epilepsianfall. Jag skojar inte. Den katten krampade och såg besatt ut. Det var skrämmande och udda. Jag sa ju att den katten är galen.
Hon blev bättre och somnade sedan på sängen. Nu är hon hur normal som helst - eller ja, så normal som den katten kan bli.
Danis mamma kommer och hälsar på i oktober. Ska bli coolt att se henne innan jag åker.
Med nyheter av besök så har jag hört en massa människor med hemlängtan. Jisses, vad jag inte har det. Jag känner mig så trygg här. Jag har börjat bli bosatt här och det är härligt :) Nu med ett nytt jobb och eget ställe att på bo. Näää, nu vill jag inte hem heller. Haha.
Fast ja. Här har jag ju inte alla mina vänner och liknande. NZ är inte ett land jag vill föralltid bo i. Jag vill ju resa vidare så halva jorden ska man se innan jag hittar mitt hem :)
Jag vet nu vad jag vill göra när jag kommer hem. Jag har hittat min utbildning jag vill gå! Och det var ju därför jag bestämde mig för att åka hit, sabbats år tills jag vet vad jag vill göra. Och nu. Nu har jag det ! Vi får hoppas på att jag kommer in. Och föör faaan, klart jag ska komma in !
Idag var det jobb och slit. Solen skiner så härligt ute. Känner nästan för ett bad om inte minfötter vore så kalla. Vart tog mina sockor vägen?
Annars kan vi ju bjuda på lite gulliga katt bilder :)
Så sööt xD Haha
Det finns ju en viss person jag saknar en hel del. Suck, vad kan man göra?
Laga mat och trösta sig kanske. Ikväll blir det tonfisk pasta :)
TOARULLE !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar