I n U

Inatt hade jag en dröm. 

Den började härligt och underbart men slutade i lite panik. 

Jag drömde om att jag hade kommit hem. Helt sådär. 

Det var hem, jag kände mig trygg och precis där jag ska vara. 

Jag kunde träffa alla mina vänner. Men det var bara en person jag träffade, den personen som jag lovade att vara den första jag träffar när jag kommer hem till Sverige igen. 

Du vet vem du är. Alla vet vem du är. 

Det är så konstigt att vara så långt ifrån dig. Enda gångerna jag ser dig är i mina drömmar. 

Visst, jag har drömt om dig, men det var denna gång som jag verkligen var lycklig att se dig. 

Jag vet att det var 6 månader sen, så det kickar in väldigt sent...

Sedan kom alla andra in i bilden. För många ansikten. 

Då kom paniken in. Jag kan inte åka hem ännu. Jag har fortfarande en massa att göra här. 

Jag måste gör Mias lunch och lämna Preston på kindy..och en massa annat var på mitt huvud då, roligt nog. Jag vaknade upp med lättnad över att jag fortfarande var HÄR HEMMA. Det är första gången jag har vaknat upp glad över att det var bara en dröm. 

Inte för att jag ville inte se dig. Utan för att jag ska klara av ett år här. Jag behöver inte ha panik över mitt liv hemma ännu. Dessutom, du har ett helt annat liv. Jag har helt nytt liv. Om vi skulle träffas nu skulle det inte funka. 

Jag vet att jag saknar dig. Och jag vill att du ska veta det. 

Men det finns inget att göra åt det nu.